Operationen
Operationsdagen, den 22 mars, vaknade jag ytterst tidigt för att ta mina första tabletter som jag ordinerats. Därefter somnade jag om en timme, innan det var dags för nästa omgång tabletter. Efter detta kunde jag inte somna om utan kände nervositeten gnaga inombords. Jag klev upp och duschade, då noga som vi skulle göra. Klädde på mig och sedan kom rastlösheten, jag ville bara gå mot kliniken. Försökte skingra tankarna med min telefon utan lycka. Lite för tidigt gick jag upp mot kliniken, med min sambo som sällskap, lite trött i kroppen av tabletterna jag tidigare tagit, oerhört nervös och pirrig. Skrevs in och fick byta om till en sexig operationsskjorta i storlek XXXL, sedan sa jag adjö till min sambo, fick en nål i armen och därefter var det bara att avvakta själva operationen. Då jag var extremt nervös fick jag lite lugnande och allt kändes genast oerhört hanterbart. Efter vad som kändes som en smärre evighet fick jag gå in i operationssalen och lägga mig ned, narkossköterskan började prata och sedan blev det svart...
Vaknade upp på uppvaket och förstod inte riktigt vad som hänt, mer än att jag var oerhört trött och min sambo satt vid min sida. Hade inte ont någonstans och mådde inte illa, bara så trött. Somnade om flera gånger, min sambo försökte prata med mig men jag förstod ingenting. Efter ett tag (några timmar?) så kände jag mig så pass vaken att jag ville upp och kissa. Sköterskan berättade att allt gått bra och hjälpte mig på toaletten, då jag var lite ostadig. Därefter fick jag komma till mitt rum, vilket var himmelskt, en bekväm säng och TV. Fortfarande trött varvade jag TV-tittande med sömn, väcktes någon gång för kontroll av puls, blodtryck och temp. Inga problem, visade det sig. Somnade om igen.
Dagen efter operationen var det dags att prova att äta för första gången, träffade några av de andra som också opererats. En del mådde bra och en del kräktes och mådde illa. Jag kände mig väldigt lyckligt lottad. Kunde äta den drickkvarg som erbjöds, om än med små teskedar, fick snabbt kramp i magen när kvargen landade i den svullna lilla magsäcken som var kvar. Men, det var tydligen helt normalt, de andra kände samma sak. Jag och min sambo tog en kort promenad utomhus, vilket var underbart, den friska luften har aldrig känts mer frisk. Dagen efter operationen gick mycket bra, jag duschade på kvällen och kände mig redo för hemfärd dagen efter. Givetvis ont i magen, men den fantastiska personalen levererade smärtstillande och skötte om mig utomordentligt. Det som gjorde mest ont var när gasen skulle ut ur kroppen, den strålade upp i axlarna, det kändes som håll nästan fast givetvis några resor värre. Gasen trycker de in vid operationen för att kunna spänna upp magen och komma åt magsäcken.
På natten vaknade jag och var lite rastlös, misstänker att det var allt sovande på dagtid. Men somnade om efter en stund och vaknade på hemfärdsdagen, väldigt redo och med en stark hemlängtan. Det var skärtorsdag och solen sken. Hemfärden med 60 mil i bil gick över förväntan, jag hade sett framför mig att jag skulle må dåligt och ha ont. Men inte en enda gång kände jag av illamående och smärtan hade jag tabletter för, tabletter som till och med botade min åkrädsla. Äntligen var jag hemma på skärtorsdagens kväll. Nu började den stora utmaningen. Äta sex gånger per dag, ytterst små portioner av flytande karaktär, samt få i mig minst en liter vatten.
