Varför operation? Del 3
Men, som vanligt går inte allt som planerat. Jag träffade en kille, som jag tydligt förklarade min plan för. Han delade min inställning, vi skulle inte bli sambos. Dock höll det inte så länge, vi flyttade ihop. Givetvis började jag gå upp igen, körde min tredje/fjärde/femte vända med Viktväktarna. Inte alls med så bra resultat längre. Jag kände mig misslyckad, jag mådde fruktansvärt dåligt med mig själv. Tills jag, hösten 2015 gav upp. Jag orkade inte kämpa med vikten längre, funderade på drastiska åtgärder och det gick inte en dag utan att jag kände skam, skuld, äckel över mig själv, hatade mig själv. En dag stötte jag på en bekant, som gått ned massor och jag frågade henne hur hon gjort. Hon berättade då om sin gastric sleeve-operation och jag lyssnade, frågade, lyssnade och frågade. Där väcktes min tanke, jag såg ljuset i tunneln. Gick hem och googlade allt jag kom åt om gastric sleeve, läste bloggar, forskning, forum och det blev ett projekt. Snart hade jag bestämt mig. Jag skulle operera mig.
I början av februari tog jag första kontakten med privatkliniken där jag fick berätta om mitt liv, min vikt, mitt BMI och framför allt mina tidigare dietförsök. Jag rabblade Cambridge-kuren, Viktväktarna, 5:2, LCHF, Atkinsdieten, GI, Viktklubb, 16:8 med mera, med mera. Snart hade jag en telefontid med kirurgen och hjulet var igång.
Nu är det 20 år sedan jag retades av de äldre killarna. 20 år av gliringar, blickar, gravidförfrågningar, äldre män som vill ligga med "stora kvinnor", rop efter mig på gatan, sympati och skam. Det räcker nu! Jag väljer operation som ett verktyg för att skapa ett bättre liv. Ett bättre liv där jag orkar mer. Ett liv med livskvalitet och mindre självhat, mer aktivitet och mer kärlek.
Den 21 mars skrivs jag in, för att göra min operation. Häng med!
